Skype och usability

I min undervisning använder jag dagligen skype vilket jag fram tills nu tyckt är alldeles förträffligt då man snabbt och enkelt kan ringa upp flera personer och chatta med dessa på bara ett par knapptryckningar. Detta ändrades dock idag då jag bestämde mig för att ladda ner nya versionen av skype.

För det första har de FULLSTÄNDIGT ändrat det grafiska utseende, och verkligen inte till det bättre ur ett användbarhetsperspektiv. Det som jag tidigare tyckte var så bra var att man enkelt kunde skapa kontaktgrupper, sedan högerklicka på dessa grupper för att starta chattar eller telefonkonferenser med alla i varje grupp. Och det är här mina problem börjar.

För det första kan man inte längre se alla kontaktgrupper samtidigt utan måste välja dessa från en drop-down meny. Riktigt irriterande och gör användingen i stort mycket värre.

För det andra kan man inte längre högerklicka på gruppen för att starta telefonkonferenser eller chattar direkt. för att göra dessa måste man starta en chat med en kontakt och därefter manuellt lägga till varje person. Blir minst sagt irriterande i längden då jag själv har 200+ kontakter att välja mellan.

För det tredje har herrarna på skype inte heller brytt sig om att uppdatera hjälpen på sin hemsida utan denna stämmer i stort inte alls. De instruktioner som finns där visar på menyer och underalternativ som inte ens finns kvar.

Således vill jag sammafatta det här ganska beska inlägg på följande vis: "Herrarna på skype, anlita någon som KAN användbarhet och överlåt inte detta åt era stackars programmerare!"

Måste bara...

...posta några schyssta klipp i relation till mitt tidigare inlägg. Kanske finns det trots allt vissa konstanter vad gäller operativsystem och det egentligen inte alls var bättre förr. :)

Det var inte bättre förr...

Begav mig under dagen till min käre fader för att hjälpa honom att få igång hans nya adsl. Vilket förstås är på tiden, visst känns 56k modem helt utdaterat idag?

Detta visade sig vara minst sagt besvärligt. Det främst problemet i detta fall var att han fortfarande satt kvar på windows 98. Redan då jag startade upp datorn fick jag rysningar längs ryggraden när jag kom på hur mycket problem man själv hade på den tiden när man skulle sätta upp nätverk eller koppla upp sig. Det var inställningar hit, inställningar dit, och hade du tur så fungerade det också.

Och visst visade det sig fortfarande vara lika problematiskt! Att hitta första jacket var inga problem, inte heller att få igång modemet som glatt lysta med sina gröna lampor. Dock hände det ingenting med anslutningen från datorn. Jag testade direkt att köra skivan som man fått med då detta ofta brukar fungera direkt. Men ack, förstås var inte programvaran kompatibel med datorns mjukvara vilket gjorde att det konstant blev fördjudna åtgärder. Ett tag höll jag inte ens på att få ut skivan då datorn vägrade mata ut den.

Men jag tänkte att detta löser sig och ringde glocalnets support. Märkte ganska snart att den telefon jag hade fått tag i var även den av det mindre kvalitativa slaget, då jag i princip inte hörde något alls från den vänliga herren på andra sidan. Så det blev till att stänga av all musik , ta av sig kläder som prasslar och inte röra handen alls då detta överröstade den vänliga glocalnetmannen.

Så genom att lyssna intenstivt och samtidigt få mer eller mindre kramp i handen började vi försöka felsöka problemet. Efter en halvtimmes diskussion lyckades vi brygga modemet till datorn och det verkade som att anslutningen fungerade, dock kom vi inte ut på internet. Så vi testade att starta om datorn. Vid detta laget kände jag mig ganska säker på att det skulle fungera och relativt nöjd med mig själv då jag skulle få en glad fader som kom hem efter jobbet.

Men löstes problemet? Icke! Förstås hade det blivit någon form av konflikt då modemet kickade in och nu var där istället en I/O konflikt mellan grafikkortet och processorn! Ett problem som varken glocalnets support (inte så konstigt kanske) eller jag kunde lösa. Således slutar min historia med att jag med svansen mellan benen fick åka tillbaka 8 mil till Kalmar och därigenom lämna min faders dator i ett värre skick än när jag kom. Inte så kaxig längre med andra ord!

Så visst finns det saker som var bättre förr,, men definitivt inte windows operativsystem!

And its alive!

Efter ett..hrm..ja ett år eller så inaktivitet har jag beslutat mig för att försöka börja skriva lite på min blogg igen. Vilket förstås känns ganska töntigt att meddela här med tanke på att min nuvarande läsarkrets består av...max en person. 

Spending my time in the sovrummet

Som jag tidigare skrev så har jag blivit sjuk. Märkte dock att det blev en mindre utmaning att genomföra föreläsningar i detta tillstånd! När man som jag gärna pratar fortare än hjärnan tänker så blir det genast mycket svårare att rädda om man skulle råka säga något knasigt. Men jag tror nog att dagens föreläsning gick bra, även om studenterna var lite väl tysta. En större utmaning blir troligen imorgon då jag har fyra timmars föreläsning.

Det är verkligen intressant att föreläsa med feber. På sätt och vis känns det som att man föreläser utanför sig själv med hjärnan inpackad i bomull och lock för öronen hehe. Under dagens föreläsning diskuterade jag bland annat vikten av att tillse att användarens fokus ligger på uppgiften den har för handen, och idag fick jag verkligen ett bevis på hur svårt det kan vara att hålla fokus när det ligger något som stör konstant. Extra frustrerande blir det när man har hållt samma föreläsning två gånger tidigare, i mer eller mindre samma format.

Något ganskt intressant hände idag (ja i min lilla slutna akademiska värld i alla fall). Jag upptäckte idag hur lätt det är att singaler blir misstolkade när det gäller online kommunikation. En av mina studenter gjorde en analys av smileys på flashbacks forum och en av kommentarerna var att de var på gränsen till rasistiska. Hade han bara varit tydlig nog då han skrev meddelandet så hade detta utan tvekan avhjälpts redan på ett tidigt stadie. Kanske är det så att bloggen i sig har en stor brist...närmligen att den är publik samtidigt som den inte har en fast besökarkrets (i många fall) och detta gör att de som läser bloggen inte har den kontext som behövs för att förstå personen i fråga. Kanske är det just genom bloggen som man skall testa hur man på bästa sätt kan få fram ett budskap online i en förhållandevis styrd miljö. Trots allt så är det jag som styr innehållet vad gäller ämne och innehåll på detta, men det är de som läser är helt utlämnade till att göra en tolkning av just det som jag skrivit. Intressant indeed.

För övrigt så läste jag att man kan locka upp daggmaskar till markytan genom vibrationer. Och jag som skickade in en  (till en tävling) teknikmagasinet om skor som som lockade upp maskar till markytan genom att sända vibrationer genom marken. Tänk så rätt jag hade!

Fred och ut!

Att bli irriterad...

Här satt man i jobbets lugna vrå och skrev ett lååångt inlägg om bloggandets vara och inte vara. Då jag även ville lägga in lite länkar och ett filmklipp från youtube så valde jag att spara det som utkast. Sparades det? Nääh, självklart inte!

Så vad göra då? Förstås tar jag chansen att klaga på systemet så mycket som möjligt. Men å andra sidan...att läsa någons klagan gör väl knappast någon glad. Så istället får jag helt enkelt konstatera att Murphys Lag stämmer till 100% som vanligt. Se till exempel på livet i stort. Om du jobbar och står i och därigenom blir stressad så går du med smått ångest hela dagarna...när det sedan börjar lugna ner sig så blir man istället sjuk. Återigen..tack du store Murphy! Man kan också säga att detta bekräftas av 90% regeln:

90% av ett uppdrag tar 10% procent av tiden. De övriga 10%:en tar de resterande 90%:en av tiden.

Kanske tyder detta på att jag har en cynisk syn på livet i stort? Nej inte alls. Jag älskar mitt liv och jag värderar verkligen varje dag som jag får med Marie, mina vänner och inte minst mina studenter. Med det sagt så känner jag att jag kan återgå till att skriva om mitt tidigare inlägg.

Efter att ha spenderat flertalet timmar vid mina studenters bloggar så har jag börjat fundera mer och mer över syftet med bloggar. I artikeln Why  we blog så tas det upp ett flertal intressanta punkter. Men utifrån den kurs jag nu håller så ställs detta på sin spets då många av mina studenter inte tidigare har haft bloggar. Det blir intressant att se hur och om några av dessa kommer att ändra ståndpunkt under tiden. Det märks redan nu tydligt hur det de bloggar om ständigt kommer upp till diskussion, både i och utanför klassrummet. Att prata OM bloggar är i många fall mer intressant än själva bloggandet i sig. Självklart så vill man ständigt ha kommentarer på sina inlägg, men samtidigt framkom det vid flertalet tillfällen att många av mina studenter inte skrev kommentarer, men däremot ofta diskutera dessa när de träffades. Denna synergi mellan det online-baserade bloggandet och real life känns både spännande och uppfriskande.

Ett annat intressant fenomen är det faktum att många bloggare har börjat lägga ut videoklipp på sig själva på youtube och sedan länkat in detta till sina bloggar. Kanske är videobloggen framtidens melodi? Eller är det snarare så att anonymiteten som erhålls genom nätet bidrar till att flertalet väljer att börja blogga? Personligen tror jag inte att jag skulle vilja lägga ut en videoblog, varför skulle någon vilja sitta och lyssna på mitt babblande när jag lika väl kan skriva ner det och dessutom infoga länkar och videomaterial. Antalet kanaler i kommunikationen blir på så sätt lite mer lätthanterligt. Kan förstås tänka mig att detta skulle vara trevligt om det vore så att endast mina nära och kära skulle läsa min blogg. Men i så fall så tror jag inte att bloggen är rätt medium, IMO så är den publika sidan av bloggandet just det som gör det extra intressant och inte minst de möjligheter som detta medför höjer ytterligare detta intresse.

Man talar ofta om "Thrill, spill and kill" kring nätaktiviteter. Att detta kan knytas till bloggandet genom nedanstående känns som en av de klara fördelarna, inte bara med bloggande utan nätaktiviteter i stort.

Thrill: Att få kommentarer från främlingar över sina tankar och funderingar eller de projekt som redovisas. Att här balansera på gränsen mellan det tillåtna och icke tillåtna.

Spill: Att balansera på gränsen mellan det allt för personliga och det allt för allmänna.

Kill: Att riskera elaka personers kommentarer.

För övrigt så anser jag att root beer är ett utmärkt substitut till godis, men förfärligt avskyvärt som måltidsdryck.

Fred och ut!

Datormedierad Kommunikation

Då har kursen dragit igång då. Med tanke på hur länge sedan jag hade föreläsningar sedan så känns det verkligen fantastiskt! Det är verkligen jätteroligt att föreläsa, man får bara hoppas att detta även smittar av sig på studenterna.

Har också märkt att jag har lite svårt att hålla de tidsramar jag satt ut, den "planerade" föreläsningen verkar snarare närma sig åtta timmar än de fyra som det var tänkt. Till del beror detta förstås på att mina studenter är väldigt engagerade och kommer med intressanta synpunkter. Verkligen kul att jobba i en så rolig och kreativ miljö.

Som en del i kursen så har de alla fått starta varsin blogg, med blandade känslor minst sagt hehe. Men av de som jag hittills har läst så får jag en känsla av att de ändå är villiga och nyfikna på bloggande, oavsett tidigare inställning. Kanske en del blir omvända, kanske en del tvärt om. Huvudsaken är att vi kan diskutera detta "fenomen" som ändå är den benämning som jag själv tycker passar bäst på bloggande.

Tillbaka till förberedelsen inför nästa föreläsning, eller snarare finslipning kanske jag skulle säga då jag bara hann med en tredjedel i tisdags!

Fred och ut!

Meebo..melike...

Av en kollega upptäckte jag tjänsten meebo. Väldigt trevligt verktyg både för att koppla ihop msn, icq och andra IM-tjänster, men även för att starta rum och skapa chattmöjligheten bland annat på mina kurshemsidor. Otroligt trevligt!

Förstås så måste jag även testa att lägga in det här på bloggen...så chat on! :)


På besök i Götet

Då har vi varit i götet nästan ett dygn. Och vi har redan hunnit göra det mesta av Nordstan, till mig stackars fötters förtret. Något som aldrig upphör att förvåna mig när jag är på besök i Göteborg är att jag alltid lyckas hamna bredvid en alkis eller någon med klart psykiska besvär så fort jag hoppar på en buss.

Igår var det en klart påverkad herre som stolt basunerade ut för hela bussen att han spelat i GAIS 1969 och därefter bad om tips för hur han skulle få sin son att städa kattlådan...mystiskt eller hur?

Förra gången jag var i Göteborg och jag och min vän Petter var på väg till centralstation så kom det en lätt förvirrad herre beväpnad med ett paket filmjölk, han sätter sig bredvid oss och lutar sig fram emot oss och spänner ögonen i oss och väser: "Ta det bara lugnt, vi vill inte skapa panik om något skulle hända. Tänk på barnen." Varpå sagda herre förföljer oss över en buss och en spårvagn innan han tillsynes lite förvirrat försvann i folkmassan runt omkring oss.

För övrigt var vi på en riktigt trevlig after work igår med god mat och ett flertal öl. Kvällen avslutades med Guitar Hero och Singstar..vilket är en historia som bäst kan sparas till ett annat tillfälle...

Inte mycket på senaste tiden...

Den senaste veckan har det minst sagt varit fullt upp. Workbooks hit och workbooks dit. Men det postiva i sagan är att de flesta har gjort väldigt bra ifrån sig. Även de som var uppriktigt negativa till metoden redan från början. På sätt och vis så bådar väl även detta bra för bloggboks-metoden!

Som tur är finns det andra som också har "hard work"! :)

       

Nervositet...

...inte egentligen, men visst är det en bra rubrik för att väcka uppmärksamhet? Skall idag ut till Designhögskolan och diskutera kurser och distansstudier med två lärare där. Det ska verkligen bli roligt och intressant att se vad vi kan komma fram till. Skall dessutom lägga fram möjligheten om att använda bloggboks-metoden, som är starkt influerad av deras workbook-metod, så jag har verkligen stora förhoppningar idag. Får hoppas att de även infrias!

Wiki igen...

Har genom smärtsamt klickande och tänkande insett att en wiki i sig inte gör en wiki...utan att det är skaparna och användarna av wikin som gör wikin...

"The whole is nothing without its parts"

Att binda ihop bloggar...

Har funderat lite över en kopp kaffe. Om allt går som det är tänkt, och studenterna vid högskolan i Kalmar har varsin blogg, vilket resulterar i tusentals bloggar, hur skall dessa då sammanlänkas? Hur samlar man på bästa sättet ihop kunskaperna och diskussionerna i ett enhetligt medium. Hur gör man en bra sökning?

En wiki kanske vore ett bra val. En framtidens wiki som består av ett berg av kunskap samlat genom studenter, lärare och utomstående under flera års gång. Låter som en smaskens ide!



Och på tal om wikis..vilken go kille!

Intressant kring paperprototyping

Hittade denna video som visar hur man kan använda paper prototyping för att ta fram en PDA...visar ju verkligen hur nyttig och användbar metoden är! Även om det är lite "fusk" här och var med klipp och annat :)

Ännu en dag...ännu en kopp kaffe

Så stundar då ytterligare en dag i Morgans liv. Har träffartvår käre prefekt Olof, Stina och Eva idag och presenterat min första skiss till Bloggboks-metoden. De verkade alla väldigt positiva och jag fick klartecken för att gå vidare, kul!

Nu börjar det riktiga förarbetet med att gå runt och snappa upp alla som har med distansutbildning på högskolan att göra och diskutera mitt upplägg med dessa. Med tanke på hur svårt det är att få tag i folk bara via telefon så känner jag på mig att jag har en djungel framför mig med en storlek som skulle få självaste saharasöknen att krypa och gömma sig.

Avslutar dagens rapport med ett visdomsord: "Även en blind höna kan värpa"

RSS 2.0